Oktoberstämman 2023, UKK, Uppsala

Oktober 28th 2023

Klockan är straxt efter två denna höstlika oktoberdag, och innan man kan ta upp instrumenten, så måste alla prata med alla. Och mer och mer spelsugen blir man.
-Nä... nu måste man spela något, säger jag till en kille jag aldrig träffat förut. Han tycker likadant och vi sätter oss ner och hittar en låt som vi båda kan. Henrik heter han och straxt efteråt kommer även hans kompis, Tobias, som vi heller aldrig träffat förut. Eller, träffat och träffat. Vi har säkert sett varandra på spelmansstämmor, men inte spelat med varandra. The Amazone, kommer också.

Och när JumpingLady och Friday kommer till höjs stämningen och farten och partystämningen rejält.

Fler och fler checkar in.

Vid baren är det härligt röj.

En kort stund tittar solen fram och välkomnar oss genom de stora fönstren,

Upp på högsta våningen, och kolla läget. Här har Siviatorget försvunnit och med den också Uppsalas första pizzeria, Lucullus. Slottet, Carolina, och Domkyrkan finns i varje fall kvar.

Här är det mest smågrupper som spelar.

Och vid gåsandersgänget måste man stanna till lite.

På håll hör jag låten, Kruthandlarn, och kastar mig dit som ett skott. Det var länge sedan man lirade den. Mycket fin låt.

Efter tio timmars spel blir man lite hungrig.

Arméns militärorkester spelade i år. LoT gick och lyssnade, men vi spelade lite till.

- Ursäkta mig är det här blåsorkestern håller till?

Islandlady, och Fastreel har det ganska gott.

Här hörs det fina upplandslåtar.

Är det lite eller mycket folk? Svårt att säga. När det blir konsertdags, så försvinner många och man upplever det som lite folk.

Här sitter fyra stycken i mitten och spelar en fin låt, likt en blomsteräng, och vips dyker det upp fler spelfolk som flockas kring de ljuva tonerna.

På väg mot västra delen av UKK står ett gäng och spelar dala-låtar. Vad damerna pratar om har jag ingen aning om, men jag noterar också att det är en fin cyklamen till höger.

Och tittar man ut över folkhavet, så är det ganska mycket musik. Men även många glada återseenden.

Mannen i baren har tappat färgen, och står gråblek i hyn och tittar mot folkmassan.
Det är första gången som han är med om något liknande.
Ordningsvakten kommer upp och möter mannen i baren med blicken, och visar att öronen håller på att lossna av allt spelande i alla möjliga vrår.
-Men kan ni inte bara bjuda hem varandra och spela hemma istället för här, säger ordningsvakten, som tagit två alvedon för att överhuvudtaget stå ut denna kväll.
Han förstår inte.
Vi förstår.
En kopp kaffe, tack, och så spelar vi vidare.

På mittenplanet samlas en stor samling och det blir snabba fina låtar. Kilt, och dragspel! Superläckert! På spelmansstämma får man vara precis den man är.

22:00 Dansspelning i C-salen, med TrioMalva.

Nere vid entrén har skivförsäljningen slutat för länge sedan och ersatts med live-musik. Inte många som köper CD-s nuförtiden, förutom vi då. Vakna Sverige! Det är skönt att ha ett konvolut att kika i och fysiskt bestämma sig för att lyssna på något.

Glada spelfolk så långt ögat når, och basisten skyndar mot nästa gig.

Glad och nöjd Badger, och energifull spelman stonesuffer.

Tillbaka till toppen

Music.... is life.