Kompa gitarr till folkmusik

Att kompa till folkmusik är det roligaste jag vet. I femton år har jag följt med på spelmansstämmor, spelstugor, och kurser i folkmusik.

Det har varit en härlig resa, men långt ifrån spikrak. Att kompa till folkmusik, är roligt, och i den bästa av världar så kan det höja musikupplevelsen. Men ett komp kan också få en låt att dö med en rytm som inte passar. Här kommer några tips

Stämningar

Från början hade jag den vanliga standardstämningen. Den fungerar bra, och får du ett papper med ackorden framför dig så är det bara att köra på Men det kan ha sina begränsningar, och man blir lätt låst i en ackordsanalys.

Sneglade på andra stämningar och eftersom jag är en stor beundrare av irländsk musik så låg Jimmie Page -stämningen DADGAD nära till hands.
Provade en hel dag men var inte riktig överens med B-strängen. Den fick vara normalt stämd och jag droppade alltså E-strängarna till ett D (DADGBD)
På den tiden så hade jag inte en aning om det skulle fungera, men allteftersom jag fortsatte att utsätta mina fiolkompisar med kompet, så kom jag bättre och bättre överens med musiken. Samtidigt som jag kunde kompa, så kunde jag även klättra med bastonerna, och fick på så sätt en bra ljudbild.

I den här stämningen använder jag mig av capo. Dels för att det klingar bättre med öppna strängar, och så är det lättare att hitta fingersättningen.

Val av gitarr

En tolvsträngad gitarr låter mer men är inte nödvändigt. En ensam gitarrist i buskspel med tjugo fioler ger en annan tonbild och hörs även om du som gitarrist inte hör dig själv.

Lyssna

Kanske det viktigaste. Hur upplever man bäst ett musikstycke? Genom att lyssna till känslan som musiken förmedlar eller genom att mäta tonstyrkor och veta ackordet?

Lyssna först, spela sen.
Sväng går före toner.

Kalle Almlöf, en klok man, som myntade uttrycket. Först kommer svänget, och sedan svänget, och svänget, och sen kommer tonerna. En gitarrist måste inte följa noter och ackord slaviskt.
Här är rytmen det vikigaste, och .....svänget.

Less i more

Vi spelade en gång en Norsk låt "Ludde i sekken" tillsammans med en nyckelharpist. Hon kunde inte låten. Men ändå lät det fantastiskt. Knepet hon gjorde var att lägga till c-strängen på valda ställen. Ibland räcker det med att lägga till lite bordun. Ett annat knep kan vara att komma in i andra reprisen.

Vem äger låten?

Titta på den som för låten framåt.
Följ den takten. Det kan hända att någon i gruppen försöker ta över låten, och ändra takt och melodi, men då följer du den som startade. Går det åt fanders......

Vilken takt?

Sextondelspolskor, kan stampas både jämt och i tretakt. Bondpolskor och Boda är ovala i rytmen med en kort trea. Det är skillnad på hambo och polska.
Springvalser och polketter går fort. Och för att inte tala om dalalåtar, som har en takt som kan göra vilken gitarrist som helst gråhårig.
Spelar du en Upplandslåt med Upplandsfolk, och sedan samma låt med Gotlänningar så låter det garanterat olika. Och det är något som den stora tjusningen med folkmusik. Alla har sin egen dialekt i musiken. Om det skall spelas till dans, så är gitarristen på tårna. Som gitarrist gäller det att dels ha ett öga på spelledaren, men det andra ögat skall vila på de som dansar. Här är det dansarna som äger låten.

Du hörs!

Även om du inte hör dig själv i buskspelet, så går ljudet fram!
Förstärkare är ett gissel vid buskspel. En bas med förstärkare, eller elgitarr överröstar den övriga musiken, och buskspelet mister sin magi.
Naturligtvis finns en gräns. I ett allspel på 50 personer, så försvinner tonsvaga instrument, inklusive gitarren. Speciellt om du står bakom ryggen på alla fiolspelare.
Vill du höras på allspel. Ställ dig längst fram. På konserter, kan man använda förstärkning, vid stor folksamling. Men då är även fiolerna förstärkta. Men se upp för ljudtekniker, som inte är vana med fiol-ljud. De har en förkärlek att skruva upp gitarren. "Spela högre", kan vissa säga. Till dessa fiolspelare vill jag säga tvärtom. "spela lägre" :-) Duktiga musiker anpassar ljud-styrkan, och lyssnar.

Härma!

När Roger Tallroth spelar, så låter det som Väsen. När Bosse Lindström spelar så låter det som Hoven Droven. Hitta din egen stil. Härma så mycket som möjligt, och testa dig fram. Ingen kan spela exakt som någon annan. Men man kan lära sig en hel del.

Kurs

Det är sparsmakat med gitarr-workshops inom folkmusik. Låtutlärning är oftast på fiol/nyckelharpa och där kan man lära sig en hel del, även om läraren kanske bara vänder sig mot dig i slutet av kursen, och säger "ja, den här låten går i D-dur". Så anmäl dig! Tips för att hitta ackorden. Lär dig melodin. Spela med övriga kursdeltagare. I slutet när farten ökar och alla börjar lära sig låten, så testar du något ackord, och fyller sedan på. Misslyckas du kan du gå tillbaka, och spela melodin. Noter/ Ackordanalys. Folkmusiker har sällan noter. De lyssnar in låtarna. Musiken förändras utifrån vem som spelar. Ackorden kan se olika ut, beroende på vem som spelar. Dansa Att kunna dansa är en fördel. Gitarrister skall hålla takten, och anpassa sig efter dansarna. Låtsas-dansa medan du spelar, så faller sig takten naturligt.

Andrastämmor

Andrastämmor kan ställa till det för en gitarrist. Håll dig nära den personen så att du hör vad hen spelar, och kan anpassa ackorden därefter. En duktig andrastämmare letar upp gitarristen. Var så säker. Det kommer en gitarr till. Oops. Det kommer en gitarrist till. Olika ackord, olika fingersättningar, olika takter. Takter bryts. Ackorden disharmonierar. Hur skall det gå nu? .....Lugn...Lyssna. Följ i de låtar din partner vill spela. Visa när du vill leda låten.

Det gäller inte liv och död, även om det är blodigt allvar.

Det är inte alltid lätt att vara gitarrist i buskspel. Ibland får man gå iväg med en klump i halsen. "Kan du spela på vanligt sätt?" (fick jag höra i mina första försök i DADGBD-stämning) "Kan du försöka spela lite annorlunda? (första försöken i irländsk musik) "Gitarristen spelar ju Dur istället för moll!
Ge inte upp!
Lyssna,
kämpa,
Träna, och du kommer framåt!