Bingsjöstämman 2022

Because we love the beat

Bingsjöstämman 2022

July 2-7th 2022

Äntligen!
Två års uppehåll på grund av pandemin, men nu är det dags, och vi är så taggade. Redan på lördagskvällen så kommer vi fram, och det är inte så många här nu, och inget reserverat. (markägaren hade inte lust att reservera i år sa han när han kom förbi någon dag senare)
Wallin har förlagt sig längst ner i hörnet, och är redan igång med lite polskor.
Vi skruvar ner stödbenen på husvagnen, och tar en sval drink i husvagnen, dit knotten inte vågar sig, och ser på dimman som kommer in. Förtältet kan gott vänta tills imorgon.

Och så tar vi fram instrumenten och spelar in de här dagarna.

Regnskurar var ett signum skulle det visa sig denna stämma. Ett litet speciellt tältningsförfarande, men fullt gångbart med plast fastsatt i framdörren.

Mössa på!

Söndag morgon, och det är fortfarande ett lugn som råder i Bingsjö, men det kommer snart att ändra på sig. Efter någon timme så börjar husvagnarna och husbilarna att rulla in på den nyslagna ängen. Känner mig lite nöjd, eller mycket nöjd, och luftar tolvan "Majken", (byggd av Mats Nordwall)som får följa med på stämma för första gången. Men bara på dagtid och uppehållsväder. På kvällen är det RosaLee som får ta över. Hon är inte lika fin och kan klara en smäll eller två av fiolstråkarna.

Och framemot eftermiddagen, så är det nästan fullt på ängen bredvid kyrkan.

Traditionenligt kväll med Startingssons. Ikväll även med ett inslag av gamla slagdängor med gitarr och sång. Här funderar jag vad som egentligen är folkmusik. Folkets musik känns som den breda massans musik, men folkmusik känner inte så många till. (ja, här i Bingsjö så är vi väl en tiotusen sådär, men ändå en blygsam mängd jämfört med hela Sverige) Definitionen "traditionell musik" får också frågan om hur gammal musiken bör vara för att vara traditionell. Vi spelar låtar på ett spann mellan 1600-2022 och kallar det folkmusik. Folkmusiken är dynamisk och ändrar sig hela tiden. Knappast traditonellt. Men underbart.

Vi spelar för att det är roligt, och kul blev det ikväll med många gamla och några nya toner.

Munspelslåt.

Husfru Startingsson rockar på, och vi får höra en historia om en man som sytt sig ett par byxor i samma tyg som Adrias gardiner.

Och mera spel hela natten.

Och roligt har vi!

Stilla sommarnatt med utsikt mot bingsjöberget och Danielsgården.

Måndag, och sillmiddag med Patrics vänner.

Tisdag morgon. I Amazones tält har de redan börjat spela.

och på andra sidan husvagnsvägen sitter Riverland och Brainharp.

Morgontvagning i dalstuga.

Barn i Bingsjö är inte så lätt, med alla knott som far i luften. Här görs det ändå ett gott försök.

Engelskan som alltid har spelats här med Sigfrid klarade vi också av, och medan vi höll på så dök också en man från västerbotten upp med fiol och en kompis på kontrabas. Basen stråkade sig igenom låtarna, och spelade mycket följsamt trots att han inte kom från Sverige och inte kunde en enda låt ifrån början. Det är det här som gör spelmansstämmor så magiska. Att träffa människor från när och fjärran, och hitta en samhörighet i musiken.

Toby, en klippa bland hundar, Samojeder, Mellanpinchrar och Älghundar som testosteronstint skällde ut sin vrede klarade han av galant, och skarpt skällande så hoppade han bakom våra fötter och stannade lungt kvar hos husse och matte. när vi gick på en tur.
Och så fort vi började spela så lade han sig stillsamt på ett strategiskt ställe och inväntade en pinkrunda med jämna mellanrum.
Inte lätt att som hund gå från stillsamt lantliv, till folkhav och en massa andra hundar.
Lite mer stillsamt den här gången, när inte storebror finns med längre.
Och så får man sova i husses säng på natten.

Koll på läget i lägret.

Men vad är det här? Tomt i bersån, där det ALLTID brukar vara trångt och finspel med celebra strängmusiker. Kan det vara knotten som skrämt bort dem? (fick senare höra att vi hade kommit dit för tidigt)

Nämen! Här sitter Guldkatt och musicerar alldeles på egen hand. (tränade på Sigrids vals)

Upptäcker två personer som tar sig upp ur skogen och sätter riktning mot vårat tält. Vi följer efter på avstånd. De två personerna i förgrunden har inget att göra med situationen, utan råkade bara passera med en lustig gångstil.

Det är Secondtuneswitcher, och Bluewing. Vi kommer ifatt dom på parallellgatan till Svärdsjögatan. Och sen blir det finspel igen.

Bästa secondtuneswitcher var på gott humör hela tiden, och levererade underbara andrastämmor.

..och så dyker Angeltune och LoT upp, och även Sigurd. Jag får frågan om vilken bondpolska jag gillar mest. "Tandpetaren" förståss. Det var den första bondpolkan som fick mig att förstå skönheten i svänget på dessa låtar.

Fler finspelare dyker upp.

Och ännu flera står på tur! Wow vad det gungar skönt.

Riverland och Neverendingman.

Musik blir man glad av!

Mer folk kommer i takt med att knotten tilltar utanför. Till slut är vi 15 personer i förtältet och låtarna avlöser varandra.

Örjan och Jumpinggirl får sista platserna innan de är tvungna att åka hem till Uppsala igen på kvällen.

Vi sitter där det finns plats och det svänger.

Onsdag. Tar en sväng på byn och stannar till hos Erika, Robert och Örjan, som spelar tramporgeln. Imponerad av hur Örjan lyckades med svänget i dragspelet. Fantastiskt spel.

I logen var det kurs, och man hör spelledaren "spela efter mig" och så kommer fyra toner som kursdeltagarna härmar. Åldersspannet på deltagarna var minst 70 år.

Här förbereds det för konserter och allspel.

Där stod Olov, Mikael och Ale och soundcheckade.
-Har ni cyklat hit, frågar jag. De skulle ju på cykelturné.
-jajamän, säger Olov. Och har du gått hit med hunden?
-Jorå! Så är det. :)